Lästid: 5 minuter
Utmaningen att förklara sanningen från ett 3D-perspektiv
Från 3D till 2D
Du och din vän har bestämt er för att rita av samma föremål på ett papper. Kanske inte den enklaste saken i världen, men med en förlåtande attityd: inte heller den svåraste. Intuitivt kan vi nu förstå att detta föremål kan roteras oändligt och att du och din vän därför kommer att kunna rita av föremålet oändligt många gånger.
Sett ur 2D är perspektiven oändligt många.
Sett ur 3D är föremålet ändligt.
Perspektiv och uppfattningar
Skulle det vara bättre om vi bara använde oss av ditt perspektiv perspektiv eller vore det bättre om vi använde både ditt och din väns perspektiv när vi beskriver 3D-föremålet ? Givetvis ger bådas perspektiv sammanslaget en bättre beskrivning av föremålet. För varje perspektiv som tecknas och slås ihop med de övriga får vi en bättre bild av helheten – och för varje perspektiv som läggs till helhetsbilden så närmar vi oss sanningen. Problem kvarstår dock: oavsett hur många perspektiv vi tillför och oavsett hur mycket vi förklarar så kommer vi aldrig att kunna förklara detta mystiska 3D-föremål perfekt ur ett 2D-perspektiv. Essensen och känslan av 3D-föremålet förblir okänt oavsett hur många perspektiv som tillförs så länge som du bara kan betrakta detta ur ett 2D-perspektiv, på grund av det faktum att en högre dimension kan inte ses från en lägre.
Vår 3D-tillvaro – ett perspektiv av en högre sanning
Vårt liv är en upplevelse i 3D och varje liv och upplevelse är ett perspektiv som berättar något om en högre sanning. Antalet perspektiv är oändliga. Vissa kan verka vackrare, roligare, snyggare, våldsammare, galnare, rikare, fattigare men alla är lika giltiga. Även ett perspektiv som verkar helt felaktigt för dig är fortfarande en del av sanningen. Var och en av oss ser världen från vår unika utgångspunkt, och det som kan verka felaktigt eller vilselett för en kan ge värdefulla insikter till en annan. Ur varje perspektiv är upplevelsen verklig – tills den inte är det längre.
Varje persons verklighet är en del av sanningen och den slutgiltiga sanningen är summan av alla perspektiv; vi kan förstå att detta är rimligt intuitivt men vi kan inte se detta högre perspektiv eftersom den är av en högre dimension.
En extra krydda: oenighet.
Antag att du och din vän i exemplet med 3D-föremålet som ska avbildas i 2D börjar bråka och kasta färg på varandra för att eras perspektiv skiljer sig åt.
”Din teckning är sämre än min. Du har beskrivit föremålet fel!”
Så fungerar världen. En oförmåga att se perspektiv eller att greppa vad sanning är.
Det är faktiskt värre än så: religioner har fått folk att döda varandra genom årtusenden; då man gjort sitt perspektiv till den absoluta och heliga sanningen som inte får ifrågasättas. Det är precis samma sak som du skulle sticka en kniv i din vän, för att perspektivet inte höll måttet. ”Han kränkte sanningen” – enligt dig. Så absurd är världens förståelse för sanning.
Våra berättelser och synpunkter är alla en del av en större sanning – även de som är befängda. Varje synvinkel bidrar med en annan linje, en annan vinkel, vilket berikar den totala bilden. Vi kan inte se sanningen, men vi kan känna den intuitivt, eftersom vårt medvetande tillhör denna högre dimension. Vi fångar glimtar, visioner, och det är där mysticism och andlighet och till viss del religion kommer in.
Att inse att varje berättelse är sin egen sanning leder vidare på vad den yttersta sanningen verkligen är, den bör rimligtvis innehålla oändligt antal berättelser och flirtar med teorier om andra verkligheter och universum.
- Verklig insikt kan aldrig någonsin vara tvingande.
- Förståelse av sanningen är helt och hållet personlig.
- Spiritualitet är att upptäcka sin egen sanning.
- Religion är att välja någon annans sanning.
Attraktion är nyckeln
Attraktion som nyckeln till förståelse och kommunikation
För att andra ska lyssna på ditt perspektiv, är attraktion nyckeln. Inte tvång. Inte hån eller förnedring, eftersom ingen lyssnar på det. Du måste ’älska din fiende’. Detta är det enda sättet eftersom kärlek är det språk som tränger igenom alla perspektiv, lögner och propaganda.
Om människor förstod detta, skulle det leda till fred på jorden.
Rädslans och kontrollens roll i trosystem
Jag är inte religiös eller kristen, men jag tycker det är intressant att se mina tankar, exempelvis det här ovanför ”älska din fiende” speglas i olika religioner. Abrahamitiska religioner är baserade på rädsla – ’lyd eller brinn i helvetet’ – som enligt min åsikt används för att monetisera och kontrollera andlighet vilket är något djupt personligt. Vi lever därför i en väldigt materialistisk värld eller en värld som styrs med rädsla på många ställen.
Så när de abrahamitiska religionerna talar om djävulen, talar de egentligen om dem själva, eftersom det är de som vänt spiritualitet upp och ner. Istället för att finna tryggheten inom sig själva, vilket är det naturliga om man letar insikt, har man istället lurat folk att söka utanför – via exempelvis kyrkan. Rädda människor är enklare att kontrollera och rädsla är precis det man åstadkommer när man bryter människors koppling till sitt eget inre. På så sätt har man skrämt människor att söka trygghet hos kyrka och stat och därmed gjort sig till ett verktyg att kapitalisera på hos makten. Lögnen är så stor att de flesta inte reflekterar över hur mycket det påverkar den mänskliga upplevelsen. Vi har helt enkelt tappat bort en stor del av vad vi människor är på detta sätt.
Enligt mig har är helvetet detsamma som den brutna kopplingen till vårt inre. Det innebär att religionen, i synnerhet de abrahamitiska religionerna redan placerat människor i helvetet genom att lura folk att leta utanför istället för inuti.
Var är den sista platsen du letar?
Inuti dig själv!